Is this the prelude to happiness
Or a story of losing grip of sanity
What
Don’t matter
Your hand is not as steady as it once was
Your path is not as clear as it once was
Your faith is not as strong as it once was
Biological
Psychological
Diabolical
Encapsulated in this world
In this body
In this mind
Nothing has changed
But all is different
Det är självdisciplinen
Den vi håller så kär
Det är självdisciplinen
Den vi tror är där
Ett hopplöst svar mot verklighetens kant
För det är ändå lika brant
Vi slipar, slipar och faller snart ner
Det blir bara värre
Det blir bara mer
Folks liv har förstörts av våran last
Men det spelar ingen roll för vi är fast
Den springer ut och vi låter den flöda
Vi finner vår kropp
Ett leende bland de döda
Du är inte dem du känner
Inte ens dina vänner
Du är inte dina kläder eller ditt kött
Du är inte vad din mor har fött
Du är sekunden
Den som existerar för stunden
Dina val här och nu
Avgör vem som är du
We are facing our pasts sorrows
Not going forward but making work of our horrors
Hiding them underneath ice
But knowing that next day, we will se them rise
Because every time they are becoming more real
We’re getting lonelier and loosing the ability to feal
Kunskap är inte vad du ser utan vad du förstår
Till för att berätta för dig hur du mår
I en värld av atomer
Finns den där för att locka ut dess aromer
Dagen har kommit
Men timmarna de flyr
Rummet äter upp dem
Inga finns kvar
The rythm can catch you in a swift
Get you crazy, take a drift
Don’t resist, let it take you in its keep
Make you realise that no hill is to steep
Don’t run from, run into
The picture will come clear, it’s you
Explode!
It doesn’t help by putting out the light
He will still stand there by your door
Taking one step closer as the night goes by
Ready to rip you out of your kingdom into a world
Where you’re not in control, where you’re not in charge
Following a path that is not yours
You and all, ruled by you and all
Our lives keep flowing through the ink to the paper
To take whats there and forever keep
But the pictures just goes to show
That those pityfull moments were our roll of the dice
Because the camera of man keep showing up
The route of our lives as stains on a blank
Ni vet den där personen som stoppar ett bråk, den där som är modig? Ni känner till den där typen som spikar proven, den människan som är duktig? Alla har vi stött på den roliga killen, den humoristiska tjejen, det vackra leendet, det underbara skrattet. Vem har inte sett den snygga gestalen på stan? Vem har inte pratat med den där varelsen som saknar fel?
Ni vet vilka jag menar? De är mina vänner.
