Greve av mycket, tjänare av dig
Road av många, men din lustlakej
Fångad av dagen, men nätet var ditt
Följer lagen, och du springer fritt
Kärlek kan ges på så många sätt
på så många villkor
men vilket är rätt?
Du skyndar men inte för att det finns något att frukta
Du gör det för handlingen i sig själv
För att glömma bort alla saker du ställs inför
När verkligheten gör sig påmind om vem du är
Ointressant, patetisk och alldeles… ordinär
Vart är vår kunskap? Den är bestulen av inkompetens
Tron att struktur och fakta kan styra
Att vi alla bara är en del av ett pussel, en liten myra
De tvingar i oss information dag ut och dag in
Om oväsentliga saker, om alla världens ting
Men när vi står inför ett verkligt problem
Vi börjar klia och klia på detta eksem
Men vi har inga lösningar, ingen salva
Vi har potential, men nu är vi bara halva
I know the secret on how to fly
How to pass by the clouds and get high
With nothing except a pair of friends
Who will stand by you to all ends
Follow you to the depths of hell
Just to make sure that you are well
When you don’t care about what is in sight
You can put on your wings and all will turn white
The masonry of our minds has gone to far
But there was a time where love was not in war
When every moment wasn’t feared to death
No duel between minds for every breath
There was no me, there was no we
All there was, let it be
De simmiga ögonen rinner neråt
Förbi de av sol aldrig sedda kinderna
Förbi de av kryddor aldrig brända läppar
Förbi de av tyngd aldrig burna muskler
Till ett av känslor aldrig bebott hjärta
Det sista som jag tänker på
är det samma som det första
Just nu verkar det som så
att den tanken är den största
Varför den tanken fyller mig
är inte så svårt att förklara
Men en förklaring, det får du ej
på det kommer jag inte att svara
Det är min lilla hemlighet
som bara två känner till
De som hemligheten vet
de vet vad mitt hjärta vill
Men de två som vet om den
de har nog redan glömt
Glömt att jag om och om igen
om en av dem har drömt
Ett slott som står löst
Allt inuti är så poröst
Kungen och hans män
Har somnat in i evigheten
Men maskineriet fortsätter gå
Inga fler tankar, det är bättre så
Min uppfattning av världen är i förändring
Glider ner för trappan av tanke i varje vändning
Hakan slår i det nya steget och jag känner mig klar
Skakad av verkligheten, gråtandes i dagar
Mina händer tar tag och kravlar sig mot stillhet
Men åter måste jag ifrågasätta allt jag vet
Masken han bär är alltid lika stel
Lika grå och lika fel
Men ack, det spelar ingen roll
För samhället har ingen koll
Nej de har redan lagt sin dom
Och han, han är alldeles tom
